Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) genomfördes inom hela EU-området från början av november 2007. Direktivet syftar till att förbättra investerarskyddet och främja en välfungerande marknad. I praktiken innebär det bl.a. att företag och banker som tillhandahåller investeringstjänster begär mer detaljerade uppgifter av sina kunder om deras ekonomiska ställning, investeringsmål och erfarenheter av investering.
Det nya MiFID-direktivet (MiFID II) trädde i kraft den 3 januari 2018. Syftet med revideringen är bl.a. att öka transparensen på marknaden och möjligheten att jämföra investeringstjänster.
Avsikten med MiFID är att samordna den europeiska värdepappersmarknaden genom att underlätta tillhandahållandet av investeringstjänster inom EU och avlägsna handelshinder.
Vad gäller MiFID?
MiFID-bestämmelserna har betydelse om kunden anlitar investeringstjänster, såsom värdepappersförmedling, kapitalförvaltning eller investeringsrådgivning. Bestämmelserna gäller samtliga investeringstjänster och finansiella instrument, såsom aktier, masskuldebrev och investeringsfonder. Investeringar i andra än finansiella instrument, t.ex. spar- eller livförsäkringar, bankinsättningar eller investeringsbostäder, berörs inte av MiFID.
Personlig investeringsrådgivning får ges av banker och värdepappersföretag som fått tillstånd till det, av fondbolag som fått tillstånd att bedriva kapitalförvaltning eller av ombud som handlar på deras ansvar. Finansinspektionen beviljar verksamhetstillstånd för ovan nämnda finländska företag och övervakar också deras verksamhet.
Merparten av investerarkunderna är icke-professionella investerare
Kunder som anlitar investeringstjänster hör enligt MiFID till någondera kundkategorin för investerarkunder. Därför klassificeras kunderna som icke-professionella kunder eller professionella kunder. En del av de professionella kunderna, exempelvis försäkringsbolag och fondbolag, kan vara s.k. godtagbara motparter. Klassificeringen sker med stöd av detaljerade bestämmelser i lagen om investeringstjänster.
Klassificeringen av kunderna inverkar bl.a. på omfattningen av investerarskyddet. Icke-professionella kunder omfattas av det mest omfattande investerarskyddet. För professionella kunder gäller i sin tur inte alla procedurbestämmelser i anslutning till investerarskyddet. Utgångspunkten i MiFID är att merparten av investerarna är icke-professionella.
Procedurbestämmelser i anslutning till investerarskyddet
Kunden får information om sin tjänsteleverantör och om de tjänster som intresserar kunden. Uppgifterna gäller t.ex. risker som är förknippade med olika finansiella instrument, riktlinjer och kostnader för utförande av order samt eventuella intressekonflikter mellan kunden och tjänsteleverantören.
Vid vidarebefordran av order på tjänsteleverantörens initiativ frågar tjänsteleverantören en kund som klassificerats som icke-professionell om dennes erfarenheter av och kunskaper om det finansiella instrumentet eller tjänsten i fråga för att kunna bedöma om kunden har tillräcklig kännedom om riskerna med investeringen. Utgående från de uppgifter som kunden lämnat bedömer tjänsteleverantören det finansiella instrumentets eller tjänstens ändamålsenlighet för kunden.
För att kunna rekommendera finansiella instrument eller tjänster som lämpar sig för kunden begär tjänsteleverantören uppgifter bl.a. om kundens erfarenheter av och kunskaper om investering samt om kundens finansiella ställning och investeringsmål. Uppgifterna är viktiga med tanke på kundens intresse för att tjänsteleverantören ska kunna bedöma vilka tjänster och produkter som är lämpliga för kunden. Om kunden inte ger tillräckliga uppgifter, kan en tjänst inte rekommenderas kunden.
Kriterierna för bedömningen är desamma i alla EU-länder.
Oavsett bedömningen av ändamålsenlighet och lämplighet bär kunden själv i sista hand risken beträffande investeringsverksamhetens resultat.